måndag 30 juni 2014

Kropp och själ



Sätermannen:
-Jag älskar din kropp!

Hundförerskan:
-Det är min själ du ser.

  Tack o hej.

lördag 28 juni 2014

Ärade kunder

Sätermannen lägger ner



Hade/har mycket bra idéer och uppslag, men det vill sig liksom inte. En kombination av att tid, hel dator, intresserade läsare och lust lite för sällan infinner sig samtidigt får nog anses som anledning. Peter Lemarc´s "En del lär sig aldrig att gå när allt är som bäst" ringer förstås också i bakhuvudet. Nä, främsta anledningen är nog den störning hos Sätermannen som gör att han sällan finner frid i själen med mindre än att hela samlingen är i kartongen, locket på och lådan prydligt katalogiserad i hyllan, för att sedan glömmas där. (Samlarna är de sanna jägarna, jakten efter de bitar som behövs för att komplettera den "serie" som inte existerar någon annanstans  än i samlarens egen logik är förmodligen den största av jakter). Bidrar gör också de faktum att andra bloggar i samma härad nyligen återuppstått alternativt lyft sin nivå. Sätermannen är inte längre oumbärlig. Nå, bjuder på ett axplock av de höjdpunkter ni gick miste om:


559

En berättelse om hur en femhundrafemtioniondeplats kan kännas som en seger. Trodde nog att en placering efter topp tio var helt utan betydelse i alla sammanhang, men när man som nästintill novis betänker att man bland 3588 startande hade 558 före sig och tretusen personer bakom sig blir det lättare att se den egna prestationen som just en stor prestation. Tack Blodomloppet.


Anglofil



En liten betraktelse över hur någon helt utan att se det själv och utan egen förskyllan glidit in i vad som av andra betecknas som ett tillstånd, en allvarlig störning och framförallt en medveten ställning. Förtjusningen i Öststatsprylarna ÄR en medveten ställning, udda, omodernt skit med tveksam kvalite och helt tveklös design som dessutom provocerar genom sin blotta existens. Hur kan man inte välja att gilla det?! De brittiska prylarna däremot de bara smög sig på. En Jaguar XJ6 är ju så läcker, till och med så läcker att det är DEN ENDA bil Hundförerskan kan urskilja på annat än färgen. En Berra Persson Sivagn går ju inte att motstå när den bjuds ut, o i den satt ju JAP:en (Å en sprinter JAP går inte heller att motstå) En gammal racer hoj bör finnas i varje anständigt hem, den jag hade råd med råkade vara byggd på en Norton... En stilig motor (av Öst modell) ingick i köpet, Kung Börje behövde racerpuffran till årets satsning så jag behövde således någon annan racerpuffra att vila ögonen på i biblioteket, råkade bli en Weslake (snygg och ekonomiskt mycket överkomlig). Att en Trumpet är vardagshojen är inget annat än en slump som till viss del beror på att den en gång för dryga tio år sedan bjöds ut till ett pris lååångt under marknadsvärdet (och därtill var en mycket välvårdad enägarcykel). Eftersom Jaggan inte riktigt vill bli klar så införskaffades en snarlik modell i ett skick mycket närmare färdig, därav en Daimler Double Six Vanden Plas på gården...  Vår herre hade tydligen behov av pålitligt, kunnigt, hjälpsamt folk där uppe så min far rekryterades. Kvar här blev hans nästan färdigrenoverade Matchless... Jag har inget att göra med att de Engelska prylarna samlas här!


Bellafällan



Historien om hur Sätermannen missnöjt betraktar hur han blivit en del av det ytliga trams han tror sig förakta. 15 minuter i ljuset med hjälp av en glättig bild och några sorglösa rader om nån skit helt utan betydelse. Mycket här i världen borde vara, skulle kunna vara, betydligt bätttre. Ord är makt. BlondinBella o hennes gelickar använder ord för att nå den makt som genererar medel på det egna kontot, jag är egentligen lite avundsjuk på det kunnandet och föraktar alls icke människor som besitter den förmågan. Den värld som hyllar slikt trams föraktar jag emellanåt.

 Här hade jag också tänkt mig underrubriken: Ingen djävla Creedence. Stulet från en bekant, en musikalisk bekant som hade planer att dra igång en pubtrubadurföreställning där ingen skulle få önska nått, ingen djävla Creedence Clearwater Revival skulle spelas. Cornelis allra tyngsta, minst kända grejer och liknande eftertänksamma sanningsägande underklassens kampsånger skulle den korkade massan tvångsmatas med i syfte att förbättra världen. Han lade ner planerna då han i sin stora vision ändå kunde se att när den korkade massan hällt i sig två öl kräver och kan den korkade massan endast hantera mer öl och mer Creedence...


Lego



En lättsam liten notis om hur den epileptriskt, mettalurgiskt och för övrigt kunnige motormannen och vännen Svante åttog sig lödningen (ni vet varför) av hokuspokusmagiskatändboxenfrånNyaZeeland till Daimlern som ett Legojobb.


Moppetvätt



Mest menat som ett vårtecken, Sätermannen tvättar sina bägge (fan, så fort man råkar ta i nånting har man liksom grogrunden till en liten samling ...) Hyosunger inför säsongen, en säsong som är tänkt att någonannan ska avnjuta på dessa Koreanska små rackare. Verkar funka hyfsat, en är hos sin nye husse.


Barnböcker



Åter en lättsam notis om hur den lättsamma underhållningen alls icke är att förakta. Snarare hylla då underhållning kanske bör vara just lättsam för att istället spara kraft till eftertänksamheter.


Kolvgryta



Ett enkelt litet recept. Kanske mest till dig Lazon.


Varför


Nånstans där inom den gula markeringen

såg det ut så här

Hyosung igen. Varför någon svetsar fast ett avgasrör som ändå är skruvat, och hur pass besvärligt det blir när avgaseriet måste demonteras för att möjliggöra byte av bakgummi och svetsfogen ligger på ett ställe dit (egentligen) bara ett migmunstycke når (Allldeles ny skiva i vinkelslipen kunde lobbas in så pass att det som blev kvar gav med sig inför huggmejseln). Moppemek...


Tankens kraft



Om polaren som gjorde tanken som gjorde ett av de mest uppskattade o kommenterade inläggen. Duktig kille som jag gärna skryter upp. Han gör, med (nästan) samma glädje, en skum liten oneoff till originalrenoveringen/svensexan/stolleprovet/presenten vilket efter allt pul generar typ femman i förtjänst som en helfoliering av din firmas samtliga vagnar eller alla STORA skyltar du behöver i din marknadsföring. Vänd dig med glädje/hopp/förtroende till Östlings Reklam o Dekor. (Kolla gärna hans (hysteriskt dåligt uppdaterade) hemsida för inspirerande varuprov, en del av det mer udda har en en viss koppling till en man från Säter...)


Täljer på ramarna



En liten struntsak om hur stackaren i föregående inlägg tvingas tälja på ramarna på grund av sitt umgänge med Sätermannen...


Tydligare metafor

Den sublima liknelse mellan en hemsk backe o en hemsk människa som stod att finna här i vintras väckte muntration hos en vän som förstod vad Sätermannen behövde få ur systemet, detta trots att vännen hade lyckan att bara behöva vara i yttersta utkanten av den olustiga historien. Den tydligare metaforen var tänkt som en liknelse mellan backdjävuln o den olustiga människa som tidigare var en del av mitt liv så tydlig att till och med min lilla mamma genom sitt, i och för sig ofta lovvärda, manskaintedömamanvetintevadsomliggerbakomsåfarligtkandetvälintevarafilter slutligen skulle se lite dagsljus i fallet ...


Tommy

Om hur den okände signaturen Tommys kommentar höll liv i den här skitbloggen ytterligare en tid. Å framförallt en sensmoralisk liten historia om hur lite det behövs för att glädja en medmäniska.


Nya bilar luktar illa


Ford eller inte, snuskigt vilket som

Yrkesskador av det kanske lite ovanligare slaget. Den som kastar bort sin tid som trafiklärare riskerar inte bara att bli åkrädd (pga vanan att alltid ha kontrollen) när hen sedan sätts i en vanlig bil som passagerare, hen kommer också att så starkt förknippa nybilslukten med en olustig arbetsplats att hen fortsättningsvis helt enkelt tycker att nya bilar luktar äckligt. Något Sätermannen blev påmind om när han hjälpte dekalkomanimanufaktörn med ett jobb och fick flytta en bil med 24 km på mätaren. Usch.

 Ja, ni ser ju att ni gick miste om en del pärlor, men sörj icke! Gläds istället åt all skit ni slapp undan!! Bland ordvitsiga oneliners av tveksam Göteborgsliknande (usch) karaktär o mycket annan bröte kan till exempel nämnas historien om en V.I.P.P brytare som gjorde Double Sixen till en Single Three o ett tillhörande utlägg om Lucas elektriska system som, kanske lite oförtjänt, får ta skiten trots 40-års slitage o en o annan liten hobbyelektriker...

Very Ignition Power Pain

Om jag är lite bitter? Naturligtvis är jag bitter. En värld som sannerligen, innerligen, verkeligen behöver Sätermannen verkar ändå inte förstå och uppskatta hans språkligt krumbuktande frön av vishet. Här frestas jag att äntligen få användning för ett klassiskt citat från en legendarisk bilmärkesverkstadsägare från förr här i mitt kära lilla Säter. En morgon skall, enligt sägnen, de delar ur allmogen som sökt sig till just den här lilla verkstaden för hjälp med malfunktionen hos sin VW ha möts av en handtextad skylt med följande budskap: Ärade kunder, dra åt helvete.
 Sätermannen är dock något så pass udda som en bitter gubbjävul med tro på ungdomen och framtiden. Han tycker sig se gott gry hos delar av ungdomen, tycker sig se hur de i viss omfattning tar ställning för miljön, står upp för sin arbetsmiljö och rätar på ryggen för de sämre bemedlade. Trots allt har Sätermannen en positiv förhoppning om ungdomen/inför framtiden. Tips till gubbjävlar: Ingen, INGEN, lyssnar på en bitter gubbjävul. Alla, även de slappaste ungdomarna, uppskattar ålderdomlig vishet, håll koll på skillnaden däremellan.

 Kanske dyker Sätermannen upp någonstans på något vis i någon form. För som vännen Picken uttryckte det, du har orden med dig. Å ibland behöver lite ord komma ut. Jisses vad jag önskar att jag varit musikalisk, då hade en scen blivit min scen för världsförbättring (tänk Bono). Men då min musikaliska ådra är under noll måste det bli ett annat forum. Kanske blir mina minst sagt sporadiska inhopp i Nonshine bloggen fler nu, lite tillbaks till rötterna liksom (tack Thomas för chansen). Kanske blir mina minst sagt sporadiska inhopp i Nonshine även de färre nu. Kanske återuppstår den här skitbloggen. Kanske återuppstår den här skitbloggen redan i morgon, men detta är inte min avsikt.

 Ödmjukt














torsdag 26 juni 2014

En försynt liten gest i det godas kamp

Förr var det bättre. Det anser alla gubbjävlar. I många avseenden har de rätt. Många gubbjävlar är också macknostalgiker. Djävligt konstigt egentligen, trodde jag var en av de få som tycker det är roligt att tanka. Oljeburkar, skyltar, tändstift och annat som hör macken till bringar stor glädje, kanske för att de minner om det förr där allt var bättre. Kanske för att de minner om den tid då gubbjäveln var en ung stark karlakarl som servade sitt åkdon själv. Vilket som, med viss inblick i branschen har jag rätt att förakta Statoil, rätt att hålla dem som ansvariga för att startat den "trend" där mackar kränger korv och läsglasögon, där mackar snor kunder från de lokala små butikerna genom sina extrema öppettider, där mackar tappat nästintill all koppling till motorismen, där mackar inte längre förestås av en äldre herre med oljig trasa i overallfickan, där mackar är en stor del i den "utveckling" gubbjävlar anser vara av ondo.


Det lilla händelseförlopp som utspelar sig i den stulna seriestrippen (Kapten Stofil, Joakim Lindengren) har faktiskt i alldeles levande livet hänt Sätermannen. Han är emellanåt en principfast gubbjävul.
 Ödmjukt

lördag 21 juni 2014

Sätermannen blir förbannad



Somnade häromdagen ifrån nått skit i TV-soffan, vaknade till nått än värre skit på TV apparaten. Någon sorts dokusåpa/reality/tävlings/kvasidokumentär/underhållnings/pissprogram där vuxna människor skulle leka stenåldersliv genom att följas av ett filmteam när de bodde i ett hål i ett berg. Gnidandes en pinne mot en träbit försökte de göra upp eld, alltmedan den exalterade speakerrösten förklarade att stenåldersmänniskor antogs kunna ha fixat detta på mindre än en minut, men att dessa nutidsmänniskor kanske inte skulle kunna klara det överhuvudtaget. Detta skulle i så fall innebära katastrof! NÄ!! De kunde bara kliva ur sina töntiga djurhudar och gå till sina uppvärmda hem istället! Efter en stunds olidlig spänning (nej) lyckades de slutligen få fyr på en liten brasa (Puuh vilken tur!) Nu återstod bara problemet att de inte hade något att äta! Om de inte kunde jaga rätt på något ätbart riskerade de att svälta ihjäl! NÄ!! De kunde bara kliva ur sina töntiga djurhudar o gå hem till sina kylskåp istället. Vuxna människor! Lägg lite energi på att hjälpa de som svälter på riktigt istället. Förbannade idioter!!

 Upprört

lördag 14 juni 2014

Baluns



Sätermannen lovade för ett tag (ca fyra år) sedan sin dotter att han skulle hålla med anständig vagn för resan till studentbalen. En hel del skruvning, lite plastjobb, 120 mil trailerkörning, ett bilbyte, lite skruvning, lite köp av delar via Ebay, lite eljobb, lite bromsdelsletarstress, lite sistaminutenbromsluftning, en fantastisk bilprovare och en tidig morgontvätt senare var det så dags för det stora uppdraget. En studentbal är lyckligtvis mer show än go så när gången på vagnen inte på något vis anstod en Double Six (snarare en Singel Three) utgjorde det egentligen inget större problem för uppdragets utförande. Med hjälp av den tur Hundförerskan påstår att jag besitter lade inte motorn av helt förrän EXAKT när bakdörren befann sig i jämnhöjd med den röda mattan där studentparen skulle kliva ur, med hjälp av den coolhet Sätermannen besitter lyckades han ganska lätt få det att se ut som om han ändå tänkt ha motorn av medans de unga paren klev ut. Det även en ointresserad kunnat ta missgången på skulle ju varit det tveksamma haltande ljudet ur det ena röret, o tystnaden ur det andra. Naturligtvis blev detta aldrig aktuellt då sorlet från den hänförda massan vida översteg de missade tändningarnas försiktiga poffande: Ååå. En Daimler! En Daimler Double Six! En Daimler Double Six Vanden Plas! Den där finns det inte många av! Whaoo, det är ju preeciis en sån där Daimler Double Six Vanden Plas som den Brittiska drottningmodern hade, ååh! Tänkt, de får åka en av de trehundrafemtiosju Daimler Double Six Vanden Plas som någonsin tillverkats till sin bal! Å vilka fräna nummerplåtar! Whaoo.!.

 Ödmjukt

fredag 13 juni 2014

Blankt papper



Svensk bilprovning fick ett besök härom dagen. När rätt regnummer visades och porten gled upp suckade Sätermannen: En liten pojkspoling. Faan, han har väl ingen koll på den finess o finkänslighet som krävs för att godkänna något av mina gamla slitna fordon, speciellt inte en bil av en modell han aldrig hört talas om som därtill stått sedan -96... Hade dessutom blivit lite uppskrämd därute på väntparkeringen av en bekant som påstått att besiktningar sommartid alltid är ett elände på grund av alla nya unga totalt fordonsointresserade, bara slappjobbsintresserade sommarvikarier som inte fattar nått från verkligheten och helt utan erfarenhet och självsäkerhet endast förlitar sig till de tiondels millimetrar de fått lära sig på kursen för blivande bilprovare. Men! Denna gosse, sin ungdom till trots, visade det intresse för en Daimler Double Six Vanden Plas som en Daimler Double Six vanden Plas förtjänar. -Såg den här där ute, läcker, tyckte den såg ut som nån annan bil, Jaguar va? Frän pryl, oj högerstyrt, det har jag inte kört ofta, hur får man på lyse på en sån här gammal? Det är nån vippa va? Du, nog finns det väl bälten där bak, ska vi lyfta på sätet o kolla? Har du nån koll på var chassienummret sitter? Äh, popnitad plåt, det duger bra på en sån här gammal. Riktigt fräsch o tight här under, kanske pyyytelite på gång höger yttre styrled, inget jag skriver nått om, bara så du vet det enda att byta om du vill ha den helfräsch. Vill du med ut till bromsprovarn, vill du köra själv? Eller får jag testa?
 Storligen imponerad av kunskapen, intresset, engagemanget, serviceinriktningen och finessen hos gossen bilprovare gapade Sätermannen fånigt. Fånigt men nöjt. Och imponerat. Och lite skamset. Väl tillbaks inne nämnde bilprovarn kostnaden för det hela, och, som i förbifarten. -Sådärdå, blankt papper. Blankt papper! Den unge bilprovarn hade inte bara godkänt bilen, överskridit sina befogenheter genom att brutalt ljuga om CO-halten och justerat bromsvärdena en aaning... Han hade framförallt den ytterst goda smaken att svänga sig med uttryck från förr, blankt papper! Sätermannen tackar ödmjukast o lovar att aldrig mer ha fördomar om unga bilprovare.
 Ödmjukt

torsdag 12 juni 2014

Helt djävla stört



En nummerplåt må ju så vara. Den idén kunde Sätermannen få alldeles själv. Knåpa ihop nåt hyffsat kan de flesta alldeles själva. Men en IDENTISK kopia av den statligt föreskrivna typen kan inte alla, det kräver nån som är lika störd som kunnig! Naturligtvis i exakt rätt storlek, tecken av det samma typsnittet, klassat o godkänt reflexmaterial av den korrekta typen som bas, på platsen för fordonets chassienummer den unga studentskans personnummer (rätt storlek o typsnitt förstås) Och slutligen på platsen för datum regplåtens utskrift istället datumet för den unga studentskans student. Tack till Östlings reklam o dekor.
 Ödmjukt